Foto: Gustav Elliot.

Henrik Linden är bibliotekarie på Nobelmuseet, och sångare i trion Twig som spelar på Bibliotekspops premiärlördag den 6 december kl. 14 i Stadsbibliotekets Rotunda.

Intervju med Henrik från Twig

Av Sara Lindén.

Vad kräver mest mod: att stå på scen framför en publik eller att möta låntagare bakom lånedisken?

Nuförtiden möter jag inte låntagare på det sättet, eftersom jag jobbar på Nobelmuseets forskningsbibliotek där besökarna främst består av museipersonal och forskare som jag känner/känner till, och mötena är inte enbart koncentrerade till en lånedisk.

Jag utsätts alltså inte för folks vilsenhet och frustration på samma sätt som när jag stod i lånedisken på Stockholms universitetsbibliotek (SUB) kvällar och helger 2003–2006. Eftersom SUB är det bibliotek i Stockholm som har de mest generösa öppettiderna är det, eller var då i alla fall, en samlingsplats för folk som "saxmannen" (yes I know, kusligt namn som förklarar allt, och det är inte musikinstrumentet vi snackar om), Robello (den kände bibliotekstjuven som "kan vara beväpnad", bilden på honom sitter säkert kvar i personalkorridoren), "den galne norrmannen" (värre för den kvinnliga personalen, som överhuvudtaget var mer utsatt för aggressiva människor), "den paranoide ex-jugoslaven" (hela världen var ute efter honom och han behövde alltid låna telefonen för att ringa till Säpo), juridikstudenter (ni vet, "men du jobbar ju inom seeerviice") och så vidare i all oändlighet.

På Svenska barnboksinstitutet (SBI) hade vi en öppen lånedisk, men det var forskare och studenter med specialintresset barnlitteratur som gick dit, och vi hade inga saxmän eller dylikt. Att stå på scen är ju läskigt såklart, men hittills har inga riktiga galningar hittat till våra spelningar. Så, i korthet: jobbar man kväll och helg på SUB krävs det mer mod att möta låntagare än att stå på en popscen, annars vice versa. Man fläker ju trots allt ut sig lite mer på en scen, det är ju inte så mycket "kom och titta på mig" bakom lånedisken…

Tycker du att du får mest uppskattning som bibliotekarie eller musiker?

Bibliotekarie, såklart! Jag har en fast lön och arbetsplats, får ofta uppskattning och känner mig som en högt värderad medarbetare. Inget av det gäller ju i så hög grad för musiken, relativt sett… Men det är ju helt klart roligare att skriva och spela in låtar än att vara bibliotekarie. Visserligen kan bibliotekarieyrket stundom vara ganska kreativt, och det är roligt att köpa in böcker, men det är inget "kall" på det sättet för min del i alla fall.

Vilken är den mest kända låntagare du hjälpt?

Till SUB kom aldrig några kändisar under mina pass såvitt jag minns, och när årets Nobelpristagare besöker Nobelmuseet på eftermiddagen 6/12 är jag ju på Bibliotekspop (inte för att de skulle låna böcker i biblioteket, men man vet aldrig. Kanske medicinpristagaren Harald zur Hausen skulle vilja låna hem något till Tyskland?) Några trappor upp ligger ju Svenska Akademiens Nobelbibliotek, de har de aderton att låna ut böcker till, men inte jag tyvärr, inte ens Horace brukar vara här nere…

Men då jag jobbade på SBI smög sig Lasse Åberg in i biblioteket när jag satt bakom lånedisken. Jag tänkte ju, vad kul att han kommer hit och lånar böcker. Men han såg väldigt vilsen ut (som Stig-Helmer nästan), så jag frågade om han behövde hjälp. "Ja, Augustjuryn, vi skulle ha sammanträde här, är det därinne?" sa han och pekade på den nästan tomma läsesalen. Jag fick visa ner honom till sammanträdesrummet i källaren där Augustprisjuryn för barn- och ungdomsböcker hade haft möte en bra stund. Jag har för mig att han hade lånekort på SBI (jag kollade databasen), så jag hjälpte ju en låntagare kan man säga. För övrigt fick Per Nilssons Svenne priset det året (i hård konkurrens av bland annat Pija Lindenbaums Lill-Zlatan och morbror raring och Ulf Nilsson & Eva Erikssons Alla döda små djur).

Vilken typ av musik är populär i bibliotekskretsar?

Jag vet faktiskt inte. Man kanske borde sätta ihop en enkät och skicka ut. Skiljer det sig mellan de som arbetar på folkbibliotek, skolbibliotek, specialbibliotek och forskningsbibliotek till exempel? Hmm. Jag tror många av de yngre är någorlunda musikintresserade i alla fall. Men vad de har för smak, det vet jag inte. Tror den är habil överlag, det som går hem på P3 och i Sonic skulle jag gissa.

Annars tror jag att den äldre generationen bibliotekarier gärna sätter på en skiva med klassisk musik hemma, kanske lite jazz också. Plus att de nog går på Konserthuset och Berwaldhallen lite då och då. Huvudpersonen i Christer Hermanssons bok Ich Bin Ein Bibliotekahr! är ju väldigt förtjust i Tomas Ledin, men det tror jag inte är så vanligt bland bibliotekarier annars. De som är riktigt inne på musik kanske spelar själva, det finns ju trots allt flera bra grupper med bibliotekskoppling har jag upptäckt!

Jag skulle uppskatta om bibliotekarier, vad gäller popmusik, gillade Nina Simone and Piano av Nina Simone (1969), Sulk av Associates (1982) och Hounds of Love av Kate Bush (1985). Men det kanske de redan gör.

Biblioteksvärlden har ju skakats av en hel del skandaler på sistone, t ex den sk KB-mannen. Håller bibliotekarierna på att komma ikapp musikerna som ökänd yrkesgrupp?

Absolut, men då musikerna blir lugnare med åren är det tvärtom för bibliotekarierna. Det är när bibliotekarierna blir medelålders som de släpper hämningarna. Jag vikarierade till exempel ett tag för en man som blev sjukskriven för att han ringt och bombhotat sitt bibliotek. Sen har man ju hört talas om bibliotekarier som "skriker i korridorerna", och det är inte de yngre förmågorna… Man har en del att se fram emot alltså, eller oroa sig över, vad gäller ens egen utveckling.

Det måste vara The Morgan Library i New York, där jag praktiserade i ett halvår. Dels är det ett museum som ställer ut rara böcker, tryck och teckningar (de har tre(!) Gutenberg-biblar), dels är det ett forskningsbibliotek där bibliofiler och konsthistoriker sitter och studerar illuminerade medeltida manuskript. Framförallt Morgans originalbibliotek är en helt fantastisk miljö, skapad av arkitekten Charles McKim åt finansmogulen och boksamlaren J.P. Morgan 1902. Bara det ursprungliga bibliotekariekontoret, nu en del av museets fasta utställning, får en att tappa andan. En enorm öppen spis, fåtöljer och soffor, ett skrivbord stort som en 1:a med kokvrå och minst fem meter högt i tak med böcker hela vägen... Bibliotekariens kontor alltså…

Sedan tycker jag väldigt mycket om Stockholms stadsbibliotek vid Odenplan, det ska bli så roligt att spela där inför publik!

Har du några böcker att rekommendera?

Två poeter med fantastisk tonträff, och som jag tycker påminner en del om varandra i sin direkthet och humor är Wislawa Szymborska och Kristina Lugn. Szymborskas senaste på svenska, Ett kolon, är ett stort litet mästerverk och min favorit av Lugn är Hej då, ha det så bra!.

Otäck så det förslår är Magnus Dahlströms roman Fyr med huvudpersonen Karl (heter inte nästan alla hans huvudpersoner Karl förresten?) och hans paranoia i centrum. Dahlström är expert på att beskriva fascistoida psykopaters inre värld, och i Fyr, där den på ytan helt normale ingenjören Karl leder ett fyrbygge, finns en karghet och våldsamhet som ger mig kalla havsvindskårar bara jag tänker på den. Dessutom kan titelnovellen från Dahlströms Papperskorg rekommenderas, särskilt för den som tycker om Sartres Äcklet och Lagerkvists Dvärgen. Synd att Dahlströms produktion varit nästintill obefintlig sedan mitten av 1990-talet.

The secret life of Oscar Wilde av Neil McKenna tar itu med Londons 1880- och 90-tals uraniska undre värld med pantrar, konspirationsteorier och allt, och med avstickare till Paris, Italien och Nordafrika. Kort sagt: allt man vill, och inte vill, veta om Oscar Wildes sexliv och frosseri. Nåja, det är klart man vill veta ännu mer…

Två romaner jag läste i sena tonåren och som lämnat enorma känslomässiga spår, inte minst för att jag uppfattade dem på ett så bitterljuvt vis är Dostojevskis Idioten och Hjalmar Bergmans Clownen Jac. Jag blir nästan gråtfärdig när jag tänker på dem nu och borde såklart läsa om dem. Jag är säker på att upplevelsen av stor litteratur fördjupas genom läsning vid olika tillfällen i livet.

Låna på biblioteket

Resurser på webben: