Foto: Johan Bergmark

Peter Morén är musiker och f.d biblioteksstudent, och spelar på Bibliotekspops premiärlördag den 6 december kl. 14 i Stadsbibliotekets rotunda.

Intervju med Peter Morén

Av Sara Lindén.

Jag har sen 1995 gått fram och tillbaks mellan universitetet, ett försök till en musikkarriär och massor av vanliga jobb framförallt som vikarierande musiklärare. Det har varit svårt att slutföra något koncentrerat då man alltid tänkt på musik. Jag lyckades i varje fall ta en fil kand med filmvetenskap som huvudämne och jag har även pluggat litteratur och lite teater. Allt var roligt och intressant, men ledde inte direkt till kvalificerade jobb. Efter ännu en musiklärarsejour kände jag att det var dags att göra något med mina studier en gång för alla och fick höra talas om påbyggnadsutbildningen i B & I vid Uppsala Universitet och kände att det borde passa mig utmärkt. Jag längtade efter ett riktigt rejält jobb, har alltid trivts i biblioteksmiljöer och gillar böcker och att ha dem omkring mig. Kanske mitt andra stående extrajobb på antikvariat också hjälpte till att dra mina tankar åt det hållet. Jag har dessutom lite av ett bibliotekstänk, då jag gillar ordning och reda och organisation även om jag på ytan kan verka nog så förvirrad.

Så snart man började utbildningen förstod man ju att detta med kunskapsorganisation och kunskapssök framför allt i dagens tider handlade om datorer, vilket kanske rimmade lite illa med att de flesta på utbildningen verkade vara lika förtjusta i tanken på den traditionella bokälskande bibliotekarien som jag. Men folkbiblioteken fanns ju kvar så det var mot dem jag siktade. Jag ville jobba gentemot vanligt läsande folk, ej på forskarbibliotek. Och utbildningen var jätteintressant och givande, framför allt tredje terminens praktik som jag hade på Arkivet för ljud och bild här i Stockholm. Det passade mig utmärkt som film och musikfantast att jobba med dessa saker med folk som hade samma intressen. Förvisso tycker jag att man borde lägga ännu mer fokus på just praktik då det skiljde sig ganska mycket från det vi sysslade med i klassrummet och för första gången gav en förvarning av vad jobbet kunde bestå av. De flesta på en B & I-utbildning har ju redan pluggat akademiskt och vill nu mest komma ut i arbetslivet. Och bibliotekarie känns fortfarande som ett ganska praktiskt yrke. Hur som helst, mitt i utbildningen började mitt band Peter Bjorn And John's tredje album ta fart på allvar vilket ingen av oss trodde, då de två första gått de flesta obemärkt förbi. Vi hade någonstans accepterat att musiken mest skulle vara en oerhört givande hobby, särskilt då vi alla vid det laget var runt trettio. Men banne den som ger sig...

Ett tag försökte jag kombinera turnerande med skoluppgifter men insåg snart att det var dömt att misslyckas. Har aldrig varit bra på att göra flera saker samtidigt. Och jag har inte ångrat mig. Nu kan jag leva ganska gott på musiken och förvisso är det slitigt ibland med allt resande men det finns också lugnare perioder med tid för reflektion och framför allt är det ju ganska fritt. Inte 9 till 5. Det passar mig, även om det tog lite tid att vänja sig. Och man får leva på en dröm!

Om det skulle behövas kan jag mycket väl tänka mig det. Mycket hellre än tusentals andra jobb. Men samtidigt känner jag att det finns mycket kvar att ge musikaliskt, särskilt nu när man har en fot inne i den världen. Skulle vilja prova på filmmusik, barnmusik, allt möjligt. Absolut inte bara kuska runt i turnébuss jämt, det kan knäcka den starkaste. Utan vara kreativ på alla möjliga omöjliga sätt.

Om jag ska vara ärlig; nja, inte direkt! Förutom att journalister gillar att prata om det. Sånt som bryter av mot rocknormen är väl alltid intressant.

Bra fråga! Jag är nog bibliotikarietypen vid sidan av scenen. Lite av en nördig kalenderbitare. Ganska lugn och tillbakadragen. Men på scenen är jag definitivt popstjärna! Om jag betedde mig så på ett bibliotek skulle det tillkallas vakter. Ska försöka sköta mig på Bibliotekspop!

Kanske 'My Match' från soloskivan. Den känns lite som ett avslut på ett bra sätt. Lugn men inte för lugn. Biter ändå tag.

Jag trivs på bibliotek. Känner ett lugn där som man kan behöva då och då. Tittar ofta in på ett bibliotek när jag är på väg någon annanstans och har en liten stund över. Läser lite tidningar. Bläddra i hyllorna. Kanske letar upp någon författare jag hört talas om. Men ofta letar jag inte efter något särskilt. Jag bara trivs.

I Stockholm är det klassiska Rotundan där jag spenderat mycket tid, framför allt när jag pluggade. Sen gillar jag av naturliga skäl Kulturhuset i Mora. Jag växte upp i byn Vika utanför Mora och ibland kunde man döda några sköna timmar efter högstadielektionerna genom att hänga där innan nästa buss hem. Det är nog därifrån min fäbless för skönt bibliotekshäng kommer. Sen var det också bra att de hade en välfylld skivhylla både för hemlån och lyssning där. Till saken hör ju att Mora aldrig (ännu mindre idag) haft någon bra skivbutik. Så långt innan internet var det här jag kom i kontakt med ny (och för all del) mestadels gammal klassisk rock och pop. Bland annat minns jag att det var i deras hörlurar jag först förstod storheten med Dylan. Highway 61 Revisited var skivan.

Jag tror folk lånar Pär Rådström lite nuförtiden. Gillar hans underfundiga lågmälda melankoliska stil med tydliga tidsmarkörer och detaljer. Uppskattar t.ex. att veta vad medelklassfolk åt och drack på 50-talet. Ett tips är 'Mordet: En Sörmländsk Herrgårdsroman', som väl är hans sista. Om man håller sig kvar i den tiden (som jag är lite svag för), vill jag också tipsa om de franska absurdisterna/patafysikerna Raymond Queneau och Boris Vian och t.ex. böcker som 'Zazie' och 'Dagarnas Skum'. Gillar den totala lekfullheten både gällande språket och storyn. Allt är tillåtet. Samtidigt vilar det en undergångsstämning över det hela. Allt är på väg att gå åt skogen. En skön blandning av lätthet och tyngd.

Sen tillhör jag den skara musiker som alltid kopplar av med och gillar att gräva ner mig en bra musikbiografi. Ibland anses den typen av litteratur fördummande och för romantiserande kring musikernas vanor och ovanor. Men jag tror att om boken är bra skriven och har distans men samtidigt är passionerad kring det som är viktigt, musiken själv, kan man både bli inspirerad till egna nya storverk, samt lära sig av andras misstag kring affärer, dåligt skötta karriärer och personliga relationer både inom och utanför musikergruppen. Det känns bra att veta en del om detta om man själv hamnar i kniviga situationer. Hur gjorde de? Hur kan man göra istället? Etc. Två sådana böcker jag uppskattat nyligen är David Nichols bok om ett av mina favoritband 'The Go-Betweens' samt 'Soulsville U.S.A.: The Story Of Stax Records' av Rob Bowman om den fantastiska southern soul-etiketten Stax.

Här är fler boktips jag gav till en amerikansk site.

Låna på biblioteket

Resurser på webben: